... och jag känner lite panik inför det. Men jag får skylla mig själv. Det är jag själv som sätter pressen på mig. Hade helst sett att jag har ordnat upp mitt liv innan jag fyller 30. Men man vet ju aldrig, det kan ju gå hur som helst! En sak vet jag i alla fall, att det händer ju inget av sig själv. Jag måste ju jobba för det också!
Måste släppa vissa tankar och förhoppningar som jag har och sen skaffa nya fräscha istället! Lättare sagt än gjort dock, men jag får inte ge mig i första taget. Och det är bättre med små, små steg.
Ikväll blir det god mat och dryck hos Mia & Daniel. Hoppas alla inbjudna kommer :)
Kram på er!
Stirra dig inte blind på 30, gumman.. Det e faktiskt så att livet börjar då ;)
SvaraRaderaDet låter ju himla bra! :)
SvaraRadera